Star struck.

Den senaste veckan har jag varit dagisfröken åt kopior av:

-Suri Cruz

-Lotta på Bråkmakaregatan

-Dakota Fanning för några år sedan

-Dolores Umbridge som barn

Inte illa ändå

fyi.

drömmar

Igår natt vaknade jag av att jag gapskrattade i sömnen.
Jag drömde att jag blev jagad inne på ett stort tomt lager. Jagad av en talande kamel. Han var arg för att jag inte betalt tillbaka på skatten i tid (vilket jag HAR gjort.) Egentligen var han en dromedar, det sa han. "Jag är inte en kamel, jag är en dromedaaaaar!"

Drömmar är roliga!

Jag är inte död och jag har inte glömt er

Ååååh! Jag har så dåligt samvete och kände att det kanske var på tiden med en liten uppdatering från de norska fjällen.
Först, kort och gott: jag saknar er! Det går inte att säga så mycket mer.
Det var ALLDELES för längesen vi sågs och jag vet att jag har mig själv att skylla till stora delar. Men det är inte okej! Inte det minsta faktiskt. Så om ni tar och packar era skidor och far upp hit skulle det göra mig sådär väldans glad. Tänk att ni ska till Oslo (det var ju inte så fasligt långt) och sen 2-3 timmar till. Det klarar ni galant!

Sen, hur är det med mig egentligen?
Jag är mig lik tror jag. Jag har fortfarande randiga tröjor, klänningar, rosetter i håret och äter alldeles för mycket godis. Jag träffar nya vänner titt som tätt, är övertrevlig på jobbet och hittar de mest komplicerade killarna. Jag har en vägg fylld med foton på er och den där andra familjen, jag har resabstinens och ingen riktig aning om vad jag vill med mitt liv. Förutom resa, jobb och journalistik, men i vilken ordning och när, det vet då inte jag i alla fall... Jag har en JÄTTEJOBBIG roomie, ett första hem som då inte är min lägenhet, åker bara skidor när det är riktigt fint väder, festar ovanligt lite och säger håndkler istället för handdukar. Jag vet inte alls när jag kommer hem för jag får bara schema för en vecka framöver, jag måste åka till Sverige om jag vill handla billig mat och billigt godis, jag lever i mina uggs och jag saknar!

Jag ska bli betydligt bättre på att uppdatera och jag ska köpa en ny kamera så det kan fotas lite också!

Ni är fina, kom ihåg det!

KÄRLEK

Båten som rockade

Såg The Boat That Rocked igår - de va fanimej på tiden och jäääävlar va gödh den va! :) yäy. Osse har jag köpt gröna fina vårballerinaskor (?) och en prickig sommarklänning med en touch av 50/60-tal. FAN VA GÖDH. Och HÄR får ni soudtracket till filmen ihopsatt av mig själv i egen låg person. Gödh som snus, promise!

och och och

Aa just det!

Jag kommer hem i helgen!

Fredag 20:30 - Söndag 19:00 :D

snakke norsk.

Norge går bra, norskan går bra.

bläckfisk - blekksprut

I helgen var vi ute och hittade en norrman. Jag å Danni pratade dagisnorsksvenska med honom.

Stygg=ful

Jag: "Jag är snäll, jag är ikke stygg"

Han: "Nä det må jag säga, det är du ikke"

Jag: "Neej *generad* jag mena.. jag mena... jag är ikke slem!"

Igår såg vi Harry Potter på bio! De har översatt alla namnen till norska. Dumbledore=Humlesnurr, Ron Weasley = Ronny Wiltersen, Neville Longbottom = Nilus Langballe etc

Det bästa är "the snitch" (kvicken?) som de döpt om till Snoppen "Jag fångade första snoppen i munnen" mwaha

Vi skrattade igenom halva filmen och så grät jag! Särskilt i slutet! Gulle!

far o far va ute på äventyr igår,
vi köpte en natt på avalon inklusive man (dock fick vi inte ta del av något av det, himlans bittert), vi fick höra historier om hårdrocksfrisören Steve (som tydligen skulle vara nått för gödhfar), vi fick höra raggningsrepliken "ja känner igen dig" fler gånger än vi kan räkna till , vi fick se en snutt på lejonkungen

o just de allt detta utspelade sig mitt i smala sussie!
himlans festligt.

idag önskas kebab, o ja har aldrig varit gladare att vi kunna hålla våra ukrainska fingrar i styr o inte sno mer alkohol.
LIVET ÄR FÖR KORT FÖR O INTE GÖDHA

FAMILJEN!

Gödhfar har kommit till ett stadie när det är dags att uppdatera sig om familjehistorien igen, det känns som att framförallt Jens vet på tok för lite om vem han egentligen är. Börjar med en snabb repris av sportfars finfina familjehistoria som kom till världen för ganska längesen, men som sedan dess alltid funnits i mitt hjärta, och som livar upp vilken skettorsdag som helst: 

Det var en gång ett antal år tillbaka. Familjen, som vid det knappt var medvetna om sitt släktskap, skulle bege sig på semesterresa till det idylliska lilla samhället Tourettes de Mar. LLoret de Mar om man ska va petnoga och [jorätt de maaar] om man är jobbig. Även om man vid det laget inte hade en aning om att man delade en del mer och mindre gynnsamma genuppsättnigar så hade man ändå någonting på känn. Kanske var det den känslan som gjorde att samtalet gled in på några av de yngre i resesällskapets mindre priviligerade uppväxter. Historier från ett antal av ukrainas allra mest luggslitna barnhem, där de små pojkarna hade stött på skäggiga bambatanter, hemmagjorda blonderingar och rave-färgade nätstrumpbyxor kom upp till ytan. När de nu pubertala pojkarna på bussresan mot Spaniens pärla för första gången berättade om sina upplevelser och på näthinnan fast etsade syner rann en och annan tår nedför deras fjun-skäggiga kinder. Man skulle lätt kunna tro att minnet av mandomsprov bestående i häv av liten vodkahink som femåring eller tanken på hur en skvätt kvarglömt kärnkraftsavfall på den asfalterade gården brände hål i de (nästan) splitternya tubsockarna som nån välvillig partille-johnny lämnat i en UFF-container fick pojkarna att gråta av sorg, men icke! Istället var det lyckonostalgiska tårar. Tårar som saknade den trygga, familjära stämningen på branhemmet och den gemensamma undran bland alla pojkvaskrar där - vem är min far?

Två av männen i församlingen på bussen var dock ett par år äldre. De satt mest tysta under pojkarnas historieberättande och tyckte sig känna igen något i vart ett av de små naiva ansikterna. Männen funderade på om det var den kroniskt orena hyn de kände igen från sina egna tonår, eller kanske rent av grannens mohawk-frisyr? Tillslut började pusselbitarna falla på plats. Bilderna som nu projicerades fram i männens huvud visade kvinnor från ukrainas alla hörn. Kvinnor men bröst ner till knäna, kvinnor med lite för stora muskler för att helt säkert vara just kvinnna, kvinnor i höga vita lackstövlar med stilettklack och kvinnor med torskar som arbetsgivare. Insikten som började ta form i männens huvud var en smula omvälvande. Utan att tänka på det vände de sig mot varandra och såg sina egna tankar speglas i en mycket vacker mans ögon mittemot. Där och då fann far och far varandra. Två män som levt samma tvivelaktiga liv, försörjt sig på buffel och båg längst ukrainas smala landsvägar och som låtit sig roas av kvinnor i de gråa små hålor till byar de passerat förbi. Männen insåg nu att de inte bara var två män som just funnit sin själsfrände utan dessutom fäder. Fäder till ett gäng pojkar i olika åldrar, men med samma lätta ukrainska brytning som nu av någon underlig anledning hade kommit att hamna på samma buss påväg till en av spaniens exklusivaste semesterorter.

Fäderna, som hade det östeuropeiska tänket, kände ingen anledning till att dra ut på någonting utan lade fram sin "Teorin om Familjen Gödh" för pojkarna. Efter några minuters intensivt pusslande med födelsetal, byfestivaler, graviditetsmånader och mediokra dejter som avslutats med ett "spatsiba för maten och hejdå" kom man fram till att det hela nog kunde stämma. Kanske var det en familj som satt där på bussen. Fäder och söner med samma blod pumpandes runt i ådrorna. Allting tydde på det. Det va den lille pojken, Sladdis, som hade kommit till då en utav fäderna hade åkt tillbaka till hemlandet ett antal år efter att han egentligen flyttat till Sverige och därav pojkens ringa ålder i förhållande till de övriga. Sladdis var precis som alla sladdbarn bortskämd och i stort behov av uppmärksamhet men väldigt söt och lekfull. Alla de övriga sönerna tycktes älska att leka med lillgrabben. Matis var näste son. Det var en rund och go liten pojke med stor aptit på livet (bland annat). Denna sonen verkade ha en humor som fick de övriga grabbarna att kikna av skratt. Slappis va den av sönerna som hade suttit mestadels tyst under berättelserna från barndomen. Inte för att han inte hade något att säga utan för att han helt enkelt inte orkade bry sig. En smula håglös alltså men med ett väl utvecklat sinne för Klipp&Klistra vilket värdesätts mycket högt på ukrainska företag där det ofta finns något att limma ihop. Efter ett tag drog han en av farsorna åt sidan och ville höra om den romantiska kväll då han blev till. Dessvärre var fadern ifråga tvungen att krossa den lille romantikerns hjärta. Mer om den en annan gång. Med ett par glasögon utan styrka nedhasade på nästippen satt Snillesonen och log inställsamt mot fäderna som inte riktigt förstod när denne mycket speciella pojke försökte berätta om sitt intresse för mikrobiologi. Fäderna tröstade sig dock med att deras framtida försörjning förhoppningsvis var säkrad samt att denne son tog hand om sina småsyskon som om han vore deras far. Ett stort hjärta hade han alldeles klart vilket skulle kunna låta fäderna slippa undan en del besvärlig ansvar med föräldramöten och annat trassel. Näste son gjorde tafatta försök att får uppmärksamhet och kärlek av sina nyfunna fäder genom att bjuda in dem till diverse svartklubbar i Londons utkant där han utlovade hög kändisfaktor men var noga med att påpeka med att han skulle "skämmas som en polack på en hästrygg" om fäderna inte bytte manchesterbrallorna mot ett par svarta cheap monday. Det var credsonen sätt att visa sin uppskattning. Även om han ville verka cool så var hans höga pepp-faktor inte att ta miste på och den smittade effektivt av sig på allt i hans omgivning. "Ett litet lyckopiller" skrockade Gödhfar och tänkte sig väl närmast en jämförelse med diverse förbjudna substanser han intagit på ett gästabud i norra ukraina. Med en hjärta-och-smärta-låt av john/jack/joshua/mayer/johnsson/radin på repeat i ipoden satt dottersonen och kände sig lite utanför. Det luktade svett och snus. Tillsist tog han sig dock mod och frågade om fäderna ville leka 20 frågor. Detta var givetvis något som uppskattades och framförallt det faktum att dottersonen var alldeles för snäll för sitt eget bästa och lät fäderna vinna varje gång. Ett lyckligt leende spred sig över de båda äldre männens ansikten. En som redan hade krupit upp i Gödhfars knä var lille Janos. Han var så nära ett kärleksbarn en prostituerad ukrainska med leopardbehån utanpå t-shirten och en MYCKET enkel ukrainsk luffare någonsin skulle kunna få till. Dock krävde han vad man i hunduppfostringsböcker skulle kalla för "en mycket fast hand". Fäderna kände igen det svajjande humöret från en kvinna i Kievs förorter. Schteksonen försvarade sin seglarjacka med att den var "top notch" och undrade om fäderna hade hört talas den sofistikerade drink som blivit uppkallad efter honom. Det hade fäderna inte, men de ville gärna höra vad den innehöll? Receptet krafsades ner på baksidan av ett NK-kvitto. 1fl Jeltzin + 1fl ramlösa. Fäderna kände att den här sonen skulle nog bli svår att hålla i schack, men de visste samtidigt att de älskade honom mycket.

En timme senare kom Sladdis krypande genom bussgången och höll upp ett slitet fotografi. Det föreställde en pojke med bus i blicken. Fäderna skrattade och utbrast i kör: Svetlana! Det var namnet på det lille busfröets moder. Man hade aldrig tråkigt med den kvinnan konstaterade sportfar drömmande. Creddis, som satt och smoothade på ett säte bakom fäderna, inflikade att man hade minsann aldrig tråkigt med den loste sonen på bilden heller. Sladdis, som trots sina unga år hade ett mycket utvecklat känsloliv, uppfattade en svag skugga av saknad över creddis ansikte och tog sin brors hand till tröst.

Gödhfar, som är mycket för livets goda och allt som hör därtill, la en arm om axlarna på sin nye livskamrat. Denne påstod sig vare en sportig typ, men det yttrade sig sällan i handling. De lutade sig tillbaka och tänkte bägge två "det här kommer bli en resa att minnas!"


Det var väl i stora drag historien om hur familjens medlemmar fann varandra. Fler historier finns om kusiner, musikaliska farbröder, älskvärda sysslingar och halvsyskon.

Åter till Jens, denna ytterst festliga figur som vi från början inte visste riktigt var han kom ifrån. När vi först träffade honom kändes han nog lite som en alldeles för talangfull ung pojke från att vara född på de ukrainska vägarna. Åren gick och den blonde lille pojken växte till sig, och ju mer han umgicks med familjen desto mer övertygade blev vi. Han är en av oss. Hans förmåga att dricka enorma mängder kan inte vara annat än en ukrainsk gen. Hans obotliga pepp är ju dessutom i klass med både creddis o bb´s, något som för gödhfar lätt för tankarna till en kväll där fler än en ukrainsk syster var inblandad. Var hans talang för musiken kommer ifrån är däremot svårare att förklara, men efter vad jag har hört var det vissa barnhem som tillät de stackars pojkarna att själva knåpa ihop diverse instrument. Kanske var Jens en sådan lyckosam pojke. Jag inser också i detta nu att vi har glömt fira sonuppenbarelsen. Låt oss råda bot på detta inom en snar framtid.

Måste förövrigt meddela att det känns som att familjen, och då främst sportfar går allt längre ifrån sporten och kommer allt närmare gödhandet. Det är inte bara en gång denna veckan som far o far har kunnat konstatera att mottot "de e gött så länge de e sköj" e jääääligt najs o kunna ta till emellanåt. Detta bland annat över lunch, som fan inte e nån matlådelunch, till "sportfars" berättelser om diverse schtek.

Kärlek till er, fyll gärna på berättelserna, Jens har du egna minnen kanske? Nu när pusselbitarna börjar falla på plats?

O glöm inte, livet är för kort för att inte gödha. xx GÖDHFAR

(tänk er mig som gammal, gråhårig o med långt skägg. O så säger ja den där meningen samtidigt som de kliar i skägget.)

Ensam...söker

Måndag kväll vid den här tiden ungefär. Jessica ligger och tittar på Ensam Mamma Söker och utbrister: "Åh varför kan det inte heta Ensam Jessica Söker istället?!"

Jag: "Jaaa!!"*snilleblixtar sönder*

Here's the deal:

En lördag dag inom kort med två glas vin innanför jackan (säger man så?) ställer vi oss på varsin ände av Karl Johann med varsin kompanjon (Danni/Katrin/Lobos) samt med ett kort på varandra, ett block och en kamera. Vi stoppar lämpliga killar, frågar om de vill gå på date med tjejen på bilden, ställer några kontrollfrågor för att se om de är godkända (singel, ålder, pratar förstålig norska, bor i Oslo...) samt tar en bild. Fem av dessa killar får sedan väljas ut av den av oss som ska gå på daten och följande vecka ska daterna styras opp!

Rrroligt! Man har inget att förlora och det kan bli hur kul som helst!

Jajaja?

Nu har vi två tittat på the Holiday, suktat över Jude Law ("Jag hade inte tvekat på att flytta till London för hans skull"), gråtit en skvätt, gödhat på kärlek och peppar för Ensam Jessica å Pehå söker!

Food

Jag har precis ätit rosa mat. Ville bara säga det. Hejdå.

Framåt utan framgång

Jag har 3 sidor kvar av min bajsbok som jag tvingat mig själv läsa ut tills imorgon. Den borde vara kul för den handlar om foto men det är fan bara ORDBAJS. Jag vill hoppa av skolan för det är så JÄVLA tråkigt och så jävla FEL (inte pga 1 enda bok alltså). Jag lär mig inte på rätt sätt. Så nu har jag varit irriterad i typ 2 timmar och fick damp på mig själv så jag satte ihop en spotifylista som man börjar garva av så nu kan jag bara hånskratta åt mig själv. Listan heter Jag behöver vård och om ni nångång får damp på er själva kan ni sätta på den.

De bästa av farsor

GRATTIS PÅ FARS DAG!

Nina

Kommer ni ihåg den där madamen jag jiddrade om att ha blivit kär i på första öronkastet? Nu har hennes singel släppts på Spotify, och hon är överallt från ingenstans! Till exempel på omslaget av nya numret av Gaffa.

Börjar iofs redan tröttna lite på låten, men den är fortfarande himla fin. Hon gjorde en grym spelning/intervju på P3 Live Sessions igår med, för den som orkar klicka sig in där.
Här är den i alla fall!:

http://open.spotify.com/track/4JtxZgCO9FzyvaneoLT4Dk

ja me!

Nu får jag också köra bil :D

Familjen Gödh Castle

TITTA HÄR. Ett slott i Ukraina, jättefint. Jag tänkte att vi kunde slå till?

kelräk

Jag unnade mig en liten paus ifrån teoripluggandet och tog en snabb nostalgitripp till facebooks tidigaste fotoarkiv med tonerna av Håkans andra album i bakgrunden. Det fick mig än en gång att inse hur underbara människor jag har i min närhet. Fyfan va ni är bra! Så fina allihopa och jag är så glad att vara vän med er. Ivåttochtorrt.

JAG ÄLSKAR ER!

true story.

2 steg från paradise

Ja. Ja fan ja.

GODIS

Ge mig godis ge mig godis ge mig godis!!!

En mångbottnad kärlekshistoria där allting hänger ihop?

5 fyrar, 5 getingar, 5...P?
Extas! Pumpar recensioner och filmklipp och ler det bredaste av leenden. En man att minnas ändå som var bäst från början men som trots det bara blir bättre och bättre. Jag gillar honom, jag gillar er.

Jag har ingen röst (surprise) men det går bra. Det går bra, ikke gråt. Nu: te, halsduk och teori. Å så håkan i högtalarna.

Sjukt pepp på filmkväll med godis ikväll. Jajaja? Nån?

Ps. Jag har hittat min plånbok. I träningsväskan i Oslo. Jag är en slarvig.

Imorrn blir det...

FAMILJEFÄZT!!


<3

Heavy Stuff BID

Jag får sån jävla back-in-the-days-känsla av just den här bilden. Jag kan inte beskriva den och känslan finns bara där i mindre än en millisekund sen är den puts veck men det är som jag känner hur jag mådde då, hur världen luktade då, vad vi gjorde på den tiden, hur allt var. SÅ JÄÄÄLA konstigt. Bilden cirkulerar runt på tumblr så man ser den lite då o då och varje gång så känner jag "wooow...va?..." som doris i hitta nemo. världens sämst korttidsminne.

Jaja nog talat om denna råliga företeelse. Pehå & Jag tänkte ta tag i nyår snart, vilka vill vara med och fixart? Kanske hetsar er på fejjan snart.

Sen kan jag be om att få lägga till ett "JÄVLA KUKFANS RÖVHÅLS RÖV" för min b-uppsats. Tydligen kan jag inte ens få till ett passande jävla syfte.

Gratis ar gatt

Nöjesguiden är igång igen - HÄR. Nu är vi hemma från Oschlo. Kan inte andas genom näsan men det känns bra ändå, ska lägga upp bilder på fejjan snart, eller imårran kanske :) Tror jag börjar få ihop lite syfte till min b-uppsats...eller njae men vi kör nog på modefoto o svamlar loss utifrån det. Men de lösär sajj! Allt lösär sajj! Hur vill övriga familjen göra efter Håkan på lördag? vidare med län&peji till yaki-da-halloween? jag blev kluven nu pga min fysiska tillstånd, men är jag frisk så vill jag! jajaja alla?

ps. "min fysiska tillstånd?" svenska språk inte lätt.