Nyhetslycka:
1. Äntligen hittad: G-punkten
2. 90-talsstjärnor på turné
Svtplay-lycka:
Madicken, Eva & Adam och at night i fly.
Musiklycka:
Få feeling på spotify.
Kaoslycka:
Ladda ner WhatsApp så alla kan vara med i vår hysteriska Familjen Gödh-gruppchatt.
Citatlycka:
"Är det ett ägg du har i halsgropen, eller är du bara glad att se mig?"
Visar inlägg med etikett Familjen informerar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Familjen informerar. Visa alla inlägg
onsdag 25 april 2012
torsdag 16 februari 2012
Läsvärt:
A man sat at a metro station in Washington DC and started to play the violin; it was a cold January morning. He played six Bach pieces for about 45 minutes. During that time, since it was rush hour, it was calculated that 1,100 people went through the station, most of them on their way to work.
Three minutes went by, and a middle aged man noticed there was musician playing. He slowed his pace, and stopped for a few seconds, and then hurried up to meet his schedule.
A minute later, the violinist received his first dollar tip: a woman threw the money in the till and without stopping, and continued to walk.
A few minutes later, someone leaned against the wall to listen to him, but the man looked at his watch and started to walk again. Clearly he was late for work.
The one who paid the most attention was a 3 year old boy. His mother tagged him along, hurried, but the kid stopped to look at the violinist. Finally, the mother pushed hard, and the child continued to walk, turning his head all the time. This action was repeated by several other children. All the parents, without exception, forced them to move on.
In the 45 minutes the musician played, only 6 people stopped and stayed for a while. About 20 gave him money, but continued to walk their normal pace. He collected $32. When he finished playing and silence took over, no one noticed it. No one applauded, nor was there any recognition.
No one knew this, but the violinist was Joshua Bell, one of the most talented musicians in the world. He had just played one of the most intricate pieces ever written, on a violin worth $3.5 million dollars.
Two days before his playing in the subway, Joshua Bell sold out at a theater in Boston where the seats averaged $100.
This is a real story. Joshua Bell playing incognito in the metro station was organized by the Washington Post as part of a social experiment about perception, taste, and priorities of people. The outlines were: in a commonplace environment at an inappropriate hour: Do we perceive beauty? Do we stop to appreciate it? Do we recognize the talent in an unexpected context?
One of the possible conclusions from this experience could be:
If we do not have a moment to stop and listen to one of the best musicians in the world playing the best music ever written, how many other things are we missing?
Tänk på det, kära Familj! Tänk på det och ha en himla fin fredag!
fredag 28 oktober 2011
Shoppa för Afrika dåe!
Och likea Saron Vintage med för vi vill bli like:ade.
söndag 6 mars 2011
Svar på tal.
Till Jöran (ang. detta):
– Fuskpäls i syntetmaterial har behandlats med olika kemikalier och färgämnen, säger Kristina Rudin-Snöbom, utredare på Kemikalieinspektionen.
– Fuskpäls i syntetmaterial har behandlats med olika kemikalier och färgämnen, säger Kristina Rudin-Snöbom, utredare på Kemikalieinspektionen.
– I dag kan inte syntetisk fuskpäls miljömärkas som bra miljöval. De industriella processer som används för att färga och ge textilier andra egenskaper är inte bra för miljön, säger Eva Eiderström på Naturskyddsföreningen.
Designern Zac Posen som under New Yorks modevecka i höstas deklarerade att fuskpäls är bland de miljöfarligaste materialen man kan använda. Experterna ger honom rätt.
– Akryl och polyester är oljebaserade plaster. Använder man olja som råvara bidrar det till växthuseffekten, säger Mikael Hedenqvist professor i polymera material på KTH.
Fyi. Källa
Frida: Jag tycker det går bra ändå, ibland. Sälj den om du inte vill ha kvar den, tills dess kan du få känna dig som Michaela :)
tisdag 25 januari 2011
Våren är kommen
I'm änna officiellt arbetslös nu. Arbetssökande menade jag!! Yäy. This is gonna be awesum.
så nu har jag jättemycket tid att blogga på, laga mat och baka till kokboken, ta igen alla serier jag missat i mitt liv, göra nya spelningslistor och vara hemmafru. (ni vet att jag är slappis men jag kommer fan se till att jag inte behöver göra det här för mkt. rastlöshet here i come!)
så nu har jag jättemycket tid att blogga på, laga mat och baka till kokboken, ta igen alla serier jag missat i mitt liv, göra nya spelningslistor och vara hemmafru. (ni vet att jag är slappis men jag kommer fan se till att jag inte behöver göra det här för mkt. rastlöshet here i come!)
onsdag 19 januari 2011
Gratis mat?! Grattis, mat!
http://event.goteborg.com/student/kick-off-den-27-januari
Alla familjemedlemmar som är studenter, langa er in där och anmäl er så fattar jag det som att man ska få gå på nån specialgrej för filmfestivalen nästa torsdag! Gratis chiligryta och Junip med José Gonzales spelar, låter rätt gött ändå
Alla familjemedlemmar som är studenter, langa er in där och anmäl er så fattar jag det som att man ska få gå på nån specialgrej för filmfestivalen nästa torsdag! Gratis chiligryta och Junip med José Gonzales spelar, låter rätt gött ändå
tisdag 28 december 2010
måndag 8 november 2010
tisdag 31 augusti 2010
--> AV VAD
Jens! checka Gödhipedia och du kommer inte behöva leva i denna ovisshet. (Filmen laddar men jag tror den kommer snart)
GÖDHIPEDIA
GÖDHIPEDIA
onsdag 5 maj 2010
*PREMIÄR*
Ni får tycka att det är en skvatt galen/onödig idé men jag tror vi kan ha kul med den. Gå in på länken, läs de första, tacka eller undra av vad och brainstorma idéer med mig.
tisdag 4 maj 2010
Namn åsido, släkten främst
Okej av någon anledning spårade jag ur på fritz uppmaning nedan.
Det var en gång ett antal år tillbaka. Familjen, som vid det laget knappt var medvetna om sitt släktskap, skulle bege sig på semesterresa till det idylliska lilla samhället Tourettes de Mar. LLoret de Mar om man ska va petnoga och [jorätt de maaar] om man är jobbig. Även om man vid det laget inte hade en aning om att man delade en del mer och mindre gynnsamma genuppsättnigar så hade man ändå någonting på känn. Kanske var det den känslan som gjorde att samtalet gled in på några av de yngre i resesällskapets mindre priviligerade uppväxter. Historier från ett antal av ukrainas allra mest luggslitna barnhem, där de små pojkarna hade stött på skäggiga bambatanter, hemmagjorda blonderingar och rave-färgade nätstrumpbyxor kom upp till ytan. När de nu pubertala pojkarna på bussresan mot Spaniens pärla för första gången berättade om sina upplevelser och på näthinnan fast etsade syner rann en och annan tår nedför deras fjun-skäggiga kinder. Man skulle lätt kunna tro att minnet av mandomsprov bestående i häv av liten vodkahink som femåring eller tanken på hur en skvätt kvarglömt kärnkraftsavfall på den asfalterade gården brände hål i de (nästan) splitternya tubsockarna som nån välvillig partille-johnny lämnat i en UFF-container fick pojkarna att gråta av sorg, men icke! Istället var det lyckonostalgiska tårar. Tårar som saknade den trygga, familjära stämningen på branhemmet och den gemensamma undran bland alla pojkvaskrar där - vem är min far?
Två av männen i församlingen på bussen var dock ett par år äldre. De satt mest tysta under pojkarnas historieberättande och tyckte sig känna igen något i vart ett av de små naiva ansikterna. Männen funderade på om det var den kroniskt orena hyn de kände igen från sina egna tonår, eller kanske rent av grannens mohawk-frisyr? Tillslut började pusselbitarna falla på plats. Bilderna som nu projicerades fram i männens huvud visade kvinnor från ukrainas alla hörn. Kvinnor men bröst ner till knäna, kvinnor med lite för stora muskler för att helt säkert vara just kvinnna, kvinnor i höga vita lackstövlar med stilettklack och kvinnor med torskar som arbetsgivare. Insikten som började ta form i männens huvud var en smula omvälvande. Utan att tänka på det vände de sig mot varandra och såg sina egna tankar speglas i en mycket vacker mans ögon mittemot. Där och då fann far och far varandra. Två män som levt samma tvivelaktiga liv, försörjt sig på buffel och båg längst ukrainas smala landsvägar och som låtit sig roas av kvinnor i de gråa små hålor till byar de passerat förbi. Männen insåg nu att de inte bara var två män som just funnit sin själsfrände utan dessutom fäder. Fäder till ett gäng pojkar i olika åldrar, men med samma lätta ukrainska brytning som nu av någon underlig anledning hade kommit att hamna på samma buss påväg till en av spaniens exklusivaste semesterorter.
Fäderna, som hade det östeuropeiska tänket, kände ingen anledning till att dra ut på någonting utan lade fram sin "Teorin om Familjen Gödh" för pojkarna. Efter några minuters intensivt pusslande med födelsetal, byfestivaler, graviditetsmånader och mediokra dejter som avslutats med ett "spatsiba för maten och hejdå" kom man fram till att det hela nog kunde stämma. Kanske var det en familj som satt där på bussen. Fäder och söner med samma blod pumpandes runt i ådrorna. Allting tydde på det. Det va den lille pojken, Sladdis, som hade komit till då en utav fäderna hade åkt tillbaka till hemlandet ett antal år efter att han egentligen flyttat till Sverige och därav pojkens ringa ålder i förhållande till de övriga. Sladdis var precis som alla sladdbarn bortskämd och i stort behov av uppmärksamhet men väldigt söt och lekfull. Alla de övriga sönerna tycktes älska att leka med lillgrabben. Matis var näste son. Det var en rund och go liten pojke med stor aptit på livet (bland annat). Denna sonen verkade ha en humor som fick de övriga grabbarna att kikna av skratt. Slappis va den av sönerna som hade suttit mestadels tyst under berättelserna från barndomen. Inte för att han inte hade något att säga utan för att han helt enkelt inte orkade bry sig. En smula håglös alltså men med ett väl utvecklat sinne för Klipp&Klistra vilket värdesätts mycket högt på ukrainska företag där det ofta finns något att limma ihop. Efter ett tag drog han en av farsorna åt sidan och ville höra om den romantiska kväll då han blev till. Dessvärre var fadern ifråga tvungen att krossa den lille romantikerns hjärta. Mer om den en annan gång. Med ett par glasögon utan styrka nedhasade på nästippen satt Snillesonen och log inställsamt mot fäderna som inte riktigt förstod när denne mycket speciella pojke försökte berätta om sitt intresse för mikrobiologi. Fäderna tröstade sig dock med att deras framtida försörjning förhoppningsvis var säkrad samt att denne son tog hand om sina småsyskon som om han vore deras far. Ett stort hjärta hade han alldeles klart vilket skulle kunna låta fäderna slippa undan en del besvärlig ansvar med föräldramöten och annat trassel. Näste son gjorde tafatta försök att får uppmärksamhet och kärlek av sina nyfunna fäder genom att bjuda in dem till diverse svartklubbar i Londons utkant där han utlovade hög kändisfaktor men var noga med att påpeka med att han skulle "skämmas som en polack på en hästrygg" om fäderna inte bytte manchesterbrallorna mot ett par svarta cheap monday. Det var credsonen sätt att visa sin uppskattning. Även om han ville verka cool så var hans höga pepp-faktor inte att ta miste på och den smittade effektivt av sig på allt i hans omgivning. "Ett litet lyckopiller" skrockade Gödhfar och tänkte sig väl närmast en jämförelse med diverse förbjudna substanser han intagit på ett gästabud i norra ukraina. Med en hjärta-och-smärta-låt av john/jack/joshua/mayer/johnsson/radin på repeat i ipoden satt dottersonen och kände sig lite utanför. Det luktade svett och snus. Tillsist tog han sig dock mod och frågade om fäderna ville leka 20 frågor. Detta var givetvis något som uppskattades och framförallt det faktum att dottersonen var alldeles för snäll för sitt eget bästa och lät fäderna vinna varje gång. Ett lyckligt leende spred sig över de båda äldre männens ansikten. En som redan hade krupit upp i Gödhfars knä var lille Janos. Han var så nära ett kärleksbarn en prostituerad ukrainska med leopardbehån utanpå t-shirten och en MYCKET enkel ukrainsk luffare någonsin skulle kunna få till. Dock krävde han vad man i hunduppfostringsböcker skulle kalla för "en mycket fast hand". Fäderna kände igen det svajjande humöret från en kvinna i Kievs förorter. Schteksonen försvarade sin seglarjacka med att den var "top notch" och undrade om fäderna hade hört talas den sofistikerade drink som blivit uppkallad efter honom. Det hade fäderna inte, men de ville gärna höra vad den innehöll? Receptet krafsades ner på baksidan av ett NK-kvitto. 1fl Jeltzin + 1fl ramlösa. Fäderna kände att den här sonen skulle nog bli svår att hålla i schack, men de visste samtidigt att de älskade honom mycket.
En timme senare kom Sladdis krypande genom bussgången och höll upp ett slitet fotografi. Det föreställde en pojke med bus i blicken. Fäderna skrattade och utbrast i kör: Svetlana! Det var namnet på det lille busfröets moder. Man hade aldrig tråkigt med den kvinnan konstaterade sportfar drömmande. Creddis, som satt och smoothade på ett säte bakom fäderna, inflikade att man hade minsann aldrig tråkigt med den loste sonen på bilden heller. Sladdis, som trots sina unga år hade ett mycket utvecklat känsloliv, uppfattade en svag skugga av saknad över creddis ansikte och tog sin brors hand till tröst.
Gödhfar, som är mycket för livets goda och allt som hör därtill, la en arm om axlarna på sin nye livskamrat. Denne påstod sig vare en sportig typ, men det yttrade sig sällan i handling. De lutade sig tillbaka och tänkte bägge två "det här kommer bli en resa att minnas!"
Det var väl i stora drag historien om hur familjens medlemmar fann varandra. Fler historier finns om kusiner, musikaliska farbröder, älskvärda sysslingar och halvsyskon.
Det var en gång ett antal år tillbaka. Familjen, som vid det laget knappt var medvetna om sitt släktskap, skulle bege sig på semesterresa till det idylliska lilla samhället Tourettes de Mar. LLoret de Mar om man ska va petnoga och [jorätt de maaar] om man är jobbig. Även om man vid det laget inte hade en aning om att man delade en del mer och mindre gynnsamma genuppsättnigar så hade man ändå någonting på känn. Kanske var det den känslan som gjorde att samtalet gled in på några av de yngre i resesällskapets mindre priviligerade uppväxter. Historier från ett antal av ukrainas allra mest luggslitna barnhem, där de små pojkarna hade stött på skäggiga bambatanter, hemmagjorda blonderingar och rave-färgade nätstrumpbyxor kom upp till ytan. När de nu pubertala pojkarna på bussresan mot Spaniens pärla för första gången berättade om sina upplevelser och på näthinnan fast etsade syner rann en och annan tår nedför deras fjun-skäggiga kinder. Man skulle lätt kunna tro att minnet av mandomsprov bestående i häv av liten vodkahink som femåring eller tanken på hur en skvätt kvarglömt kärnkraftsavfall på den asfalterade gården brände hål i de (nästan) splitternya tubsockarna som nån välvillig partille-johnny lämnat i en UFF-container fick pojkarna att gråta av sorg, men icke! Istället var det lyckonostalgiska tårar. Tårar som saknade den trygga, familjära stämningen på branhemmet och den gemensamma undran bland alla pojkvaskrar där - vem är min far?
Två av männen i församlingen på bussen var dock ett par år äldre. De satt mest tysta under pojkarnas historieberättande och tyckte sig känna igen något i vart ett av de små naiva ansikterna. Männen funderade på om det var den kroniskt orena hyn de kände igen från sina egna tonår, eller kanske rent av grannens mohawk-frisyr? Tillslut började pusselbitarna falla på plats. Bilderna som nu projicerades fram i männens huvud visade kvinnor från ukrainas alla hörn. Kvinnor men bröst ner till knäna, kvinnor med lite för stora muskler för att helt säkert vara just kvinnna, kvinnor i höga vita lackstövlar med stilettklack och kvinnor med torskar som arbetsgivare. Insikten som började ta form i männens huvud var en smula omvälvande. Utan att tänka på det vände de sig mot varandra och såg sina egna tankar speglas i en mycket vacker mans ögon mittemot. Där och då fann far och far varandra. Två män som levt samma tvivelaktiga liv, försörjt sig på buffel och båg längst ukrainas smala landsvägar och som låtit sig roas av kvinnor i de gråa små hålor till byar de passerat förbi. Männen insåg nu att de inte bara var två män som just funnit sin själsfrände utan dessutom fäder. Fäder till ett gäng pojkar i olika åldrar, men med samma lätta ukrainska brytning som nu av någon underlig anledning hade kommit att hamna på samma buss påväg till en av spaniens exklusivaste semesterorter.
Fäderna, som hade det östeuropeiska tänket, kände ingen anledning till att dra ut på någonting utan lade fram sin "Teorin om Familjen Gödh" för pojkarna. Efter några minuters intensivt pusslande med födelsetal, byfestivaler, graviditetsmånader och mediokra dejter som avslutats med ett "spatsiba för maten och hejdå" kom man fram till att det hela nog kunde stämma. Kanske var det en familj som satt där på bussen. Fäder och söner med samma blod pumpandes runt i ådrorna. Allting tydde på det. Det va den lille pojken, Sladdis, som hade komit till då en utav fäderna hade åkt tillbaka till hemlandet ett antal år efter att han egentligen flyttat till Sverige och därav pojkens ringa ålder i förhållande till de övriga. Sladdis var precis som alla sladdbarn bortskämd och i stort behov av uppmärksamhet men väldigt söt och lekfull. Alla de övriga sönerna tycktes älska att leka med lillgrabben. Matis var näste son. Det var en rund och go liten pojke med stor aptit på livet (bland annat). Denna sonen verkade ha en humor som fick de övriga grabbarna att kikna av skratt. Slappis va den av sönerna som hade suttit mestadels tyst under berättelserna från barndomen. Inte för att han inte hade något att säga utan för att han helt enkelt inte orkade bry sig. En smula håglös alltså men med ett väl utvecklat sinne för Klipp&Klistra vilket värdesätts mycket högt på ukrainska företag där det ofta finns något att limma ihop. Efter ett tag drog han en av farsorna åt sidan och ville höra om den romantiska kväll då han blev till. Dessvärre var fadern ifråga tvungen att krossa den lille romantikerns hjärta. Mer om den en annan gång. Med ett par glasögon utan styrka nedhasade på nästippen satt Snillesonen och log inställsamt mot fäderna som inte riktigt förstod när denne mycket speciella pojke försökte berätta om sitt intresse för mikrobiologi. Fäderna tröstade sig dock med att deras framtida försörjning förhoppningsvis var säkrad samt att denne son tog hand om sina småsyskon som om han vore deras far. Ett stort hjärta hade han alldeles klart vilket skulle kunna låta fäderna slippa undan en del besvärlig ansvar med föräldramöten och annat trassel. Näste son gjorde tafatta försök att får uppmärksamhet och kärlek av sina nyfunna fäder genom att bjuda in dem till diverse svartklubbar i Londons utkant där han utlovade hög kändisfaktor men var noga med att påpeka med att han skulle "skämmas som en polack på en hästrygg" om fäderna inte bytte manchesterbrallorna mot ett par svarta cheap monday. Det var credsonen sätt att visa sin uppskattning. Även om han ville verka cool så var hans höga pepp-faktor inte att ta miste på och den smittade effektivt av sig på allt i hans omgivning. "Ett litet lyckopiller" skrockade Gödhfar och tänkte sig väl närmast en jämförelse med diverse förbjudna substanser han intagit på ett gästabud i norra ukraina. Med en hjärta-och-smärta-låt av john/jack/joshua/mayer/johnsson/radin på repeat i ipoden satt dottersonen och kände sig lite utanför. Det luktade svett och snus. Tillsist tog han sig dock mod och frågade om fäderna ville leka 20 frågor. Detta var givetvis något som uppskattades och framförallt det faktum att dottersonen var alldeles för snäll för sitt eget bästa och lät fäderna vinna varje gång. Ett lyckligt leende spred sig över de båda äldre männens ansikten. En som redan hade krupit upp i Gödhfars knä var lille Janos. Han var så nära ett kärleksbarn en prostituerad ukrainska med leopardbehån utanpå t-shirten och en MYCKET enkel ukrainsk luffare någonsin skulle kunna få till. Dock krävde han vad man i hunduppfostringsböcker skulle kalla för "en mycket fast hand". Fäderna kände igen det svajjande humöret från en kvinna i Kievs förorter. Schteksonen försvarade sin seglarjacka med att den var "top notch" och undrade om fäderna hade hört talas den sofistikerade drink som blivit uppkallad efter honom. Det hade fäderna inte, men de ville gärna höra vad den innehöll? Receptet krafsades ner på baksidan av ett NK-kvitto. 1fl Jeltzin + 1fl ramlösa. Fäderna kände att den här sonen skulle nog bli svår att hålla i schack, men de visste samtidigt att de älskade honom mycket.
En timme senare kom Sladdis krypande genom bussgången och höll upp ett slitet fotografi. Det föreställde en pojke med bus i blicken. Fäderna skrattade och utbrast i kör: Svetlana! Det var namnet på det lille busfröets moder. Man hade aldrig tråkigt med den kvinnan konstaterade sportfar drömmande. Creddis, som satt och smoothade på ett säte bakom fäderna, inflikade att man hade minsann aldrig tråkigt med den loste sonen på bilden heller. Sladdis, som trots sina unga år hade ett mycket utvecklat känsloliv, uppfattade en svag skugga av saknad över creddis ansikte och tog sin brors hand till tröst.
Gödhfar, som är mycket för livets goda och allt som hör därtill, la en arm om axlarna på sin nye livskamrat. Denne påstod sig vare en sportig typ, men det yttrade sig sällan i handling. De lutade sig tillbaka och tänkte bägge två "det här kommer bli en resa att minnas!"
Det var väl i stora drag historien om hur familjens medlemmar fann varandra. Fler historier finns om kusiner, musikaliska farbröder, älskvärda sysslingar och halvsyskon.
onsdag 24 mars 2010
splash (girls hahahhah)
kul att ruddalen har förvandlats till en gigantisk slush ice med hundbajssmak.
torsdag 18 mars 2010
hemmets läkarebok
Häromdagen hittade mami Hemmets läkarebok från 1920 i bokhyllan här hemma. Vi slog på snarkningar för att se hur vi skulle kunna komma till rätta med pappa men hittade istället ett annat intressant avsnitt i sömnkapitlet:
"Uppväxande och svaga individer äro i större behov av sömn än andra, och det vore ett brott att beröva dem densamma. Man må icke tro, att det små kyparna, som mångenstädes kallas "piccolo" alla äro dvärgar från födseln. Detta är ofta unga kypare, vilka tidigt börjat sin bana och upphört att växa till stor del på grund av den med våld berövade sömnen. Skadligt är det dock även att överdrivet länge ligga i sängen och "draga sig", för viken i synnerhet våra studenter och skolpojkar ofta hava en viss benägenhet".
Tänk på det ni!
"Uppväxande och svaga individer äro i större behov av sömn än andra, och det vore ett brott att beröva dem densamma. Man må icke tro, att det små kyparna, som mångenstädes kallas "piccolo" alla äro dvärgar från födseln. Detta är ofta unga kypare, vilka tidigt börjat sin bana och upphört att växa till stor del på grund av den med våld berövade sömnen. Skadligt är det dock även att överdrivet länge ligga i sängen och "draga sig", för viken i synnerhet våra studenter och skolpojkar ofta hava en viss benägenhet".
Tänk på det ni!
tisdag 16 mars 2010
viva ukraina!
En enkel man ska alltid komma ihåg att titt som tätt hedra sitt hemland och därför sportade jag igår den här frillan som en hyllning till ukraina och Julia Tymosjenko:
(snodde bilden från svt)
Synd att jag inte tog kort på mig själv, hade ju blivit lite roligare då. Menmen kan bara uppmana mina familjemedlemmar att i vardagen fira sitt ursprung! Tyvärr får vi vänta ända till en 24 augusti på nationaldagsfirande.
(snodde bilden från svt)
Synd att jag inte tog kort på mig själv, hade ju blivit lite roligare då. Menmen kan bara uppmana mina familjemedlemmar att i vardagen fira sitt ursprung! Tyvärr får vi vänta ända till en 24 augusti på nationaldagsfirande.
måndag 8 mars 2010
Korv
titta titta pappa har mustasch...eller inte.
men i alla fall så är dom där -->
uppdaterade igen.
kan ju alltid vara kul att veta vad Familjen har för sig :)
men i alla fall så är dom där -->
uppdaterade igen.
kan ju alltid vara kul att veta vad Familjen har för sig :)
lördag 6 mars 2010
En analys
Här sitter jag och är uttråkad så därför gick jag in för att checka statusen på den här bloggen och min andra. Så jäla konstigt att jag en dag på min andra konstiga och tråkiga blogg i början februari har typ 80 unika besökare...what? liksom no big deal-inlägg eller nått och då kan man ju tänka att nån länkat nånstans men...eeh jag kan inte hitta nått och ingen har ju som vanligt kommenterat något. så jäla weird. när fick jag 80 vänner? oklart.nu
Kan ju även passa på att meddela att den här bloggen har si så där 15-30 unika besökare per dag. woho. eller nått. en stor familj ändå? fast jag fattar inte riktigt vilka som skulle kunna vilja läsa den här bloggen förutom vi...och vi är ju inte ens 15 typ. jävla konstigt det här med statistik. liksom "här sitter jag i övre kalix och fastar i den här bloggen?" eller typ 3 läsare från Indien. Vi har väl inga okända i bröder i Indien? Don't get it. Puss och korv.
Kan ju även passa på att meddela att den här bloggen har si så där 15-30 unika besökare per dag. woho. eller nått. en stor familj ändå? fast jag fattar inte riktigt vilka som skulle kunna vilja läsa den här bloggen förutom vi...och vi är ju inte ens 15 typ. jävla konstigt det här med statistik. liksom "här sitter jag i övre kalix och fastar i den här bloggen?" eller typ 3 läsare från Indien. Vi har väl inga okända i bröder i Indien? Don't get it. Puss och korv.
fredag 5 mars 2010
Movie Star, Movie Star, ahahar
så jäääääääääääääääääävla hungrig som jag var precis. ojojojoj. de har jag inte sett på länge...har legat inne på mitt rum med nerdragna persienner och varit hungrig i tre timmar men inte orkat, liksom kunnat-orkat för att man har ont och är klen och svag! men sen var jag tvungen att stappla med en krökt rygg ala quasimodo ut till köket där jag svalde en "rå" mamma scan-köttbulle, då har det gått långt.
anywaaaaaaaays - NY HEADER va tycks?...själv blev jag rätt nöjjd. har valt så jääla snygga bilder på alla. skämt åsido. ni ser glada ut iaf (a) och eftersom jag var tvungen att välja en bild på mig med valde jag en där jag är väldigt cool. eller nått.
nu ska jag fortsätta med mitt rrroliga liv. alltså fortsätta med att inte duscha och se streamade matprogram och sånt. puss & korv.
anywaaaaaaaays - NY HEADER va tycks?...själv blev jag rätt nöjjd. har valt så jääla snygga bilder på alla. skämt åsido. ni ser glada ut iaf (a) och eftersom jag var tvungen att välja en bild på mig med valde jag en där jag är väldigt cool. eller nått.
nu ska jag fortsätta med mitt rrroliga liv. alltså fortsätta med att inte duscha och se streamade matprogram och sånt. puss & korv.
torsdag 25 februari 2010
Dimmiga dagar
igår hade jag, gödhfar, sportfar & creddis konferens. vi kom fram till att en ny pysselstund måste komma (denna gången med mer seriositet inblandad...) dock får vi vänta till (antagligen?) efter både london och sthlms-besök men så länge kan jag ju dela med mig av de här. det är fan inte dömmt. DOCK måste jag paxa vissa saker :D den röd-vit rutiga klänningen, den vita klänningen, den vita spetskjolen, gråa toppen (som inte lär va enkel iofs...) sailorklänningen & den sista trujjan....det blev en del....men ändå. ehe? om ni snor det så blir jag ledsen i ögat. fast ni kan få inspireras *snel hest*
onsdag 10 februari 2010
we're the coolest people being hung over
Oj oj oj.
Det var langesen jag var sa har bakis. Klockan ar 9 pa kvallen och det har fortfarande inte gatt over.
Partyt har kickat igang som aldrig forr. Detta passade inte riktigt pa resdagboken sa har kommer en update
Mandag: Tubing! Med en gummidack under armen akte vi hogst upp till borjan av floden. Dar var det FEST. Mitt pa ljusa dagen! Folk sippade pa sina buckets, free shots (och bananer) overallt! Eheheh. Vi var lite tveksamma till alkoholkonsumtion i kombination med alla vattenlekar (ALLA hade blamarken och skrapsar overallt..) sa borjade med att prova hopptornen a linbanan. Kul var det. Sen slog vi oss ner i solen och bestallde in en bucket som gick ratt upp i huvudet. Det billigaste, och typ enda, dom har ar whisky -inte en favorit men det slinker ner. Efter nagra timmar dar gled vi i alla fall ner for floden. Lite mat och en powernap senare var vi pavag mot bucket bar! Gratis buckets och shots aven dar.Vi traffade sjukt mycket skona manniskor! Vimlar av engelsman ska ni veta! Vi sprang runt mellan olika barer och hade det mucho roligt. Mer detaljer far ni inte just nu :) we got lucky, that's all. Klockan 7:00 kom vi hem och slocknade pa vara knoliga kuddar.
Total kostnad:0 kip
Tisdag: A sa var det dags igen! Stekte vid en pool nastan hela dagen och borjade sedan kvallen pa en supermysig bar full av ljusslingor. Fick betala hela 15000 kip for en bucket dar; 7 kronor var ungefar.Sprang sedan vidare till Qbar for... free buckets, jahaja! Utanfor hittade vi nagra av engelsmannen fran gardagen med en whiskyflaska,jahaja! Tog ungefar samma barrunda som gardagen och traffade annu mer roliga manniskor. Jag forsokte lasa folks tankar och det gick inte jattebra, fast lite. Traffade en norrman pa vagen hem, forstod inte vad han sa sa vi pratade bara engelska och tog vagen om ett pannkaksstand m-m-m! Halv 5 var klockan nar vi krop i sang.
Total kostnad: 17500 kip (16 kr)
Idag har vi sett pa film hela dagen och rort oss sa lite som mojligt. Imon blir det party igen skulle jag tro. Sa nu vet ni i alla fall vad vi har for oss. Saknar er, ni skulle vara har! KARLEK
Update: det blev lite langt, forlat.
Det var langesen jag var sa har bakis. Klockan ar 9 pa kvallen och det har fortfarande inte gatt over.
Partyt har kickat igang som aldrig forr. Detta passade inte riktigt pa resdagboken sa har kommer en update
Mandag: Tubing! Med en gummidack under armen akte vi hogst upp till borjan av floden. Dar var det FEST. Mitt pa ljusa dagen! Folk sippade pa sina buckets, free shots (och bananer) overallt! Eheheh. Vi var lite tveksamma till alkoholkonsumtion i kombination med alla vattenlekar (ALLA hade blamarken och skrapsar overallt..) sa borjade med att prova hopptornen a linbanan. Kul var det. Sen slog vi oss ner i solen och bestallde in en bucket som gick ratt upp i huvudet. Det billigaste, och typ enda, dom har ar whisky -inte en favorit men det slinker ner. Efter nagra timmar dar gled vi i alla fall ner for floden. Lite mat och en powernap senare var vi pavag mot bucket bar! Gratis buckets och shots aven dar.Vi traffade sjukt mycket skona manniskor! Vimlar av engelsman ska ni veta! Vi sprang runt mellan olika barer och hade det mucho roligt. Mer detaljer far ni inte just nu :) we got lucky, that's all. Klockan 7:00 kom vi hem och slocknade pa vara knoliga kuddar.
Total kostnad:0 kip
Tisdag: A sa var det dags igen! Stekte vid en pool nastan hela dagen och borjade sedan kvallen pa en supermysig bar full av ljusslingor. Fick betala hela 15000 kip for en bucket dar; 7 kronor var ungefar.Sprang sedan vidare till Qbar for... free buckets, jahaja! Utanfor hittade vi nagra av engelsmannen fran gardagen med en whiskyflaska,jahaja! Tog ungefar samma barrunda som gardagen och traffade annu mer roliga manniskor. Jag forsokte lasa folks tankar och det gick inte jattebra, fast lite. Traffade en norrman pa vagen hem, forstod inte vad han sa sa vi pratade bara engelska och tog vagen om ett pannkaksstand m-m-m! Halv 5 var klockan nar vi krop i sang.
Total kostnad: 17500 kip (16 kr)
Idag har vi sett pa film hela dagen och rort oss sa lite som mojligt. Imon blir det party igen skulle jag tro. Sa nu vet ni i alla fall vad vi har for oss. Saknar er, ni skulle vara har! KARLEK
Update: det blev lite langt, forlat.
måndag 1 februari 2010
HAPPY B-DAY
IDAG FYLLER VÅR ADOPTIVSON/BROR ÅR! HIPP HIPP HURRA
vi distansfestar från alla världens hörn!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)