SLADDIS!

Sladdis fyller 22!! Tänk vad tiden går...

Imon firar vi skallen av henne <3

kelräk

Jag unnade mig en liten paus ifrån teoripluggandet och tog en snabb nostalgitripp till facebooks tidigaste fotoarkiv med tonerna av Håkans andra album i bakgrunden. Det fick mig än en gång att inse hur underbara människor jag har i min närhet. Fyfan va ni är bra! Så fina allihopa och jag är så glad att vara vän med er. Ivåttochtorrt.

JAG ÄLSKAR ER!

true story.

You like music we can dance to

Kom på mig själv igår när jag såg The American på bio att fan vad jag älskar film! Det är det bästa som finns. Bara för några timmar inte behöva tänka på något som har med det verkliga livet att göra och bara sugas in och bortbortbort med fina kamerasvepningar, bra soundtrack och oftast fina slut. Jag bara kom på hur mycket jag tycker om ALLA filmer jag ser inom de genrer jag älskar. Även om en film är långsam och kanske inte helt superbra gjord (typ The American eller LA Gigolo/Spread) så bara tycker jag om den ändå, jag fascineras över hur bra alla är som haft sina delar i den osvosvosv. Fint. Jag önskar jag var en film.

Längtar skallen av mig till den 22e oktober när Somewhere kommer på bio. Filmens trailer (något annat jag ÄÄÄÄÄLSKAR) är fin och har underbart soundtrack och Sofia Coppola är underbar. Se trailern och ladda sedan ner den HÄR låten, demoversionen av You only live once med Strokes. Repeat. Repeat. Repeat.

Pavlovs hundar

Om vi nångång tvivlar på om jag är mig själv så är det nog bara att sätta på Family Tree med Tv on the Radio. Börjar jag gråta är det jag. Det är som med Pavlovs hundar (ni som inte vet check it här).
Fast utan hundar, kött och klocka och mer med mig, toner och en gigantisk känslobomb.

Tårarna kommer ungefär hälften in i första versen ca 00:40. I slutet av andra versen kan jag dock se igen ca en minut senare. I slutet av låten är jag nästan förstörd och har redan hunnit trycka på repeat och när sedan trummorna drar igång vill man bara springa ut genom dörren och tro att det ska spruta konfetti och åka runt rosa moln överallt och allt ska vara som en enda stor karneval. Fucking kärlek. En jävla förälskelse. Men sen tar den ju slut och det är nog det sämsta som finns. Jag tror aldrig nån kommer förstå mig. Jag tror inte ens jag själv kommer komma underfund med det.

Hur många gånger får man köra en låt på ca 5 min på repeat utan att grannarna dampar? Kan man inte ha glitter på texten? Och regnbågar? Och mopsar som springer runt och bakelser i fina färger? Och enhörningar. En jävla massa enhörningar.