Kära Familjen. Som vi alltid suttit och tolkat målningarna hemma i Jens vardagsrum (salongsberusade eller inte...) och har alltid garvat åt... ja vad vet jag, dom gula brösten? faktumet att bryden bredvid tittar på hennes gula bröst? Jag vet inte, men kul har vi haft iaf. Nu har jag kommit fram till detta i konstvetenskapen och jaa, jag kan ju helt enkelt säga att jag inte tycker om impressionism och primitivism så mycket, aalltsåå inget ont menat.
PAUL GAUGUIN som ville måla som ett barn för det sågs som en komplimang eftersom barn ännu inte blivit förstörda av dåtidens samhälle. Han ville måla vad han såg, sin inre version! Målningen som vi främst diskuterat, Deux Tahitiennes, (alltså 2 tahitiska kvinnor)är en av hans mer exotiska målningar, det tyckte han om - för i andra exotiska länder hade de något som européerna tappat i slutet på 1800-talet - äkthet, oförstördhet en ny oupptäckt värld.
Överst passar jag även på att ge er några andra till fiiina målningar av Gauguin som jag tror ni kommer tycka om.
update: Uppenbarligen tog han livet av sig samma år som han målade den Where do we come from...-målningen...ajdå.
