AHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!

okej, asso ja får verkligen skylla mig själv MEN: har du bävat hela hösten över de jävla rollspelen o samtalsövningarna som vi ägnat oss åt typ dygnet runt i skolan nu. De värsta har ju hela tiden varit att den torsdagen den 24 skall spelas in på video (ja, imon).

Min grupp ska spela in ett samtal med en kille 23år med aspbergers o hans mamma, killen vill ha ett eget jobb o boende Ja tänker ni, samma fall som jag DAMPADE SÖNDER ÖVER häromdagen, samma fall som fick mig o känna att dehär går ALDRIG jag kommer aldrig någonsin kunna prata med någon, tur att ja ska bli massör också.

Så sitter vi idag, ska bestämma vem som ska vara vem imorgon jag får ur mig "jag e ändå lite smygpepp på o utmana skallen av mig själv o va samtalsledare" VAAAAAAAAAAAAAAAAAA?!!!!!!!!! Jag kunde ju likagärna sagt jag e rätt sugen på o göra bort mig totalt inför halva klassen, o dessutom göra det på film. Varför gör jag dehär mot mig själv?
Nu sitter jag o försöker lära mig LSS lagen utantill, pluggar syndrom för aspbergers o försöker tänka ut smarta saker o säga när allt skiter sig. Fast ska jag vara helt ärlig går tankarna mest åt hållet HUR FAN STÄLLER MAN KONKRETA ÖVERTYDLIGA ÖPPNA FRÅGOR SOM STARTAR PROCESSER? (utan o kränka, eller leda in körven åt nått håll)

Hur hade Gaudi gjort?

Oj hoppsan

Varför känns det som när allt går lite för bra och man är helt nöjd och glad så är någonting "bad bond to happen." Man känner liksom det på sig lite i smyg och plötsligt så PANG kommer det! (Någon som känner igen sig eller är det bara jag och mitt jag-tror-på-ödet-och-att-allt-är-meant-to-be-skallen-av-allt?

Jag har börjat acceptera mitt jobb, har biljett till Peace & Love, får tusenmiljarderkronor för att jobba midsommarhelgen (på gott och ont), är supernöjd med lägenheten som jag redan börjat få ordning på, superfin balkong med sol ganska ofta, sommarpepp, helgpepp etc etc.

Igår lämnade jag mamis cykel i Kungssten (superfastlåst) över natten (den skulle bara stått där ett litet tag men sen blev det lite längre...) I morse var den inte där längre. Bara ett sönderklippt lås. Nu har jag en väldigt arg mamma och är ersättningsskyldig skallen av allt. Å.N.G.E.S.T.
-Jag övervägde ändå att hämta cykeln men eftersom jag har låtit min egna cykel stått där, halvlåst, massa ggr utan problem.
-Jag hade resväska med mig och fick skjuts av frittan så min lathet tänkte att det skulle gå bra, eheh.
-Jag hade också blivit varnad av mamma att hon dudar mig om det händer nåt med den å att vara försiktig...
-Cykeln är köpt i USA a la delux och är dubbelt så dyr i Sverige.

INTE COOL.

Öl fan öl ikväll ändå!