lite för mycket tid på ett kafé

Var ute på en av mina vanliga planlösa vandringsrundor idag efter skolan (orka försöka få det att låta som västa vanan när det var andra dagen jag gjorde det men låt gå) när jag hamnade i en American Eagles affär. Kollade runt lite utan att egentligen leta efter någonting när en kille ur personalen började snacka med mig. Trodde först att det var det vanliga ”hello sweetie, are you looking for something particular?-snacket” men tydligen inte. Efter några minuter hade han listat ut att jag är Mr Lonely här och därför inte hade någon att ”hang out with”. Slutsats: jag borde hänga med honom. Trots det intevjuartade samtalet så verkade han inte helt efterbliven men samtidigt kunde man ju inte låta bli att tänka på X antal personers varnande ord om att inte vara naiv och uppmuntran till att helst inte lita på någon. Hursomhelst så bytte vi nummer och han berättade att han och hans kompisar skulle spela pool (biljard lr whutt??) senare ikväll och sa att jag skulle ringa honom runt nio. Sure bacon sa jag. Kom på den briljanta planen att be Iliana som är en spansk tjej som bor på mitt boende och går i min klass att hänga med för att undvika våldtäkter, rån och diverse andra mysigheter. Vi hade dessutom sagt att vi skulle försöka käka middag kl. 18 bägge två så då skulle jag kunna fråga henne. Dessvärre dök hon inte upp på middagen den tiden så det sket sig. Chillade lite på mitt rum efter maten och blev scheissetrött. Hej jetlag som får mig att vilja krypa till kojs ca två timmar efter bolibompa varje kväll här… Oexisterande energi i kombination med en känsla av att det kanske inte va en skitbra idé att ge sig ut själv på kvällen för att träffa en kille jag inte hade en aning om vem det var men som visste att jag är helt ensam här fick mig att skicka ett banga-ur-sms (som jag dock avslutade med att han skulle höra av sig igen om han skulle hitta på nåt annat kul). Vet inte om jag har sumpat min enda chans till att få en ÄKTA amerikansk vän eller inte. Antagligen va ju en vän det enda han inte va ute efter i vilket fall. Men kanske min enda chans att träffa en äkta amerikansk våldtäktsman eller möjligtvis bara äkta amerikansk man.

UPDATE från idag: han har fortfarande inte svarat vilket kan bero på 1. att jag hittade på att USA har landsnummer 001 och alltså la till det framför hans nummer (om det va fel då alltså vilket jag ännu inte har orkat kolla upp) 2. att han va ett rånare/allmänt svin och inte orkade svara pga det.

Nu sitter jag på Starbucks där tanken var att outsucka lite Internet men hell no, det kostar tydligen här så istället offline-bloggar jag alltså. Får väl publicera det här på nåt vänster snart. Offlinebloggande känns jävligt B för övrigt. Tyvärr kan jag inte hjälpa att jag trots Internet-snåladet älskar starbucks! GÖÖÖÖDH! Vem är mainstream men vad ska man göra? Orka att dom ska ruinera en bara L Frappucino grande, pehå!

Jag fick corn on the cob idag till middagen btw!! Jajajaja MAJS! Diggar dessutom att det är tre biffiga svarta killar som står i köket och ger en mat, genuiniteten är DÄR.

Övrigt som är noterat: NYC-vinteruniformen består av en ”The North Face”-jacka och ett par UGGS. Helt sjukt hur många som kör den kombon.

En sak till! Jag börjar gilla mitt boende mer och mer, mest på grund av alla söta lite mysko tanter med cat-lady-varning som bor här. Älska när jag kommer ur duschen efter mitt första besök där som var lätt traumatiskt eftersom att jag inte lyckades få fram nåt annat än vatten vars temperatur antagligen var närmare den absoluta nollpunkten än nån någonsin har lyckats komma i ett fysiklaboratorium. Huttrande och endast i en handduk + mina mjukisbyxor (för att inte väcka anstöt typ (man har ju hört att amerikaner är pryda) var jag på väg ut från badrummet när jag stöter på Teresa, en av tanterna. Detta va första gången vi träffades och att jag va halvnaken va ingen anledning för henne att banga en liten introduktion av varandra. Jahapp, likaväl att fråga en veteran om duschen när vi ändå är igång tänkte jag. Ojoj då skulle hon visa hur man gjorde, drog med mig in och visade att man skulle vrida en grej omotiverat långt för att få varmvatten. Jag tackade * 1000 och nickade ivrigt för att förmedla att här hade det gettats pointar. Men neeeeejdå jag skulle absolut sticka in handen och KÄNNA att vattnet verkligen var varmt. Teresa, som är typ 1,40 lång, var halvvägs inne i duschen för att kontrollera om det verkligen blev varmt. Jag fortsatte att tacka skallen av mig och fascinerat känna på det varma vattnet. Försökte sedan glida ut ifrån badrummet men neeeejdååå vänta lite så skulle jag minsann få känna på ännu varmare! Okejokejokej tacktacktack! Nåväl lite hjälpsamhet har väl igen dött av och tillslut kunde jag gå in till mig.

Jaha om man skulle ta och glida tillbaka till sitt nya hem då. Antagligen blir det min nya kvällsrutin, en film på dotan i det gemensamma vardagsrummet. Hoppas det sitter nån tant och läser där, det känns så mysigt. Vem är besatt av tanter?!


Ännu en update från idag, jag har gått framåt på makea-friends-fronten och lunchade idag förutom med spanjorskan med en italienare och en schweizare (öhh heter de så?)
PUSS PÅ FAMILJEN!
/sportfar och ingen annan