Och turen den vande...

Ojojoj Filippinerna verkar da inte gilla oss. Det mesta har gatt emot oss pa senaste maste jag saga. Lat mig sammanstalla det i en punktlista:

-Det tog oss totalt 70 timmar att ta oss till Boracay. Detta inkluderat tva ofrivilliga sovstopp pa vagen. Bussar och batar med for fa sittplatser, endast lokalbefolkning och honor/tuppar i burar. Allt tog dubbelt sa lang tid som folk sa och det var minst sagt ett rent helvete.
-Glomt/tappat bort min iPod. Music is no more. Tack sa mycket. Jag lovar att hotellsnubbarna snodde den.
-Vi blev lurade av taxichaufforen. Jag ber om vaxel tillbaka och han stirrar mig i ansiktet samtidigt som han kor ivag med 500-lappen i handen.
-Forkylning pa gang pga all onodig overanvandning av AC
-Tamponger ar nast in till omojliga att inforskaffa. Hur ar det mojligt?!
-Folk vill salja alldeles for mycket solglasogon till oss men vi gillar bara mango boy (och monkeyman, men det hor inte hit).
-Vi dok med varldens slynigaste divemaster. Trodde inte det var mojligt for divemasters att vara trakiga, otrevliga och kukiga. Men jo, mycket riktigt. Dar var han i egen hog person.
-Igar tankte vi pumpa sol pa stranden och nar vi gatt upp tidigt och ar fit for fight sa borjar det osregna.

Vi bestamde oss pga av all misar darfor for att kopa en flaska vin och supa vara sorger ivag pa stranden. Da blev det battre. Vi traffade roliga locals som vi sjong karaoke med. Dagen efter hittade vi bottomless ice tea och varldens gulligaste manniska som alskade livet och sina blommor och bjod oss pa gratis segeltur. Nu pressar vi skallen av oss igen sa vi blir alldeles vimmelkantiga.

Haha kom precis på att jag faktiskt har åäö... jaja sa kan det gå!

update: och nu insåg vi att pengarna ar slut också. SYND