För ca en vecka sedan var jag på väg till bussen, smått nervös inför min stundande implantatoperation. Vad händer då om inte att en fiskmås (antagligen en trut-jävel iof) börjar skrika, skräna å cirkla runt mig. Sedan går äcklet till attack, fäller ut vingarna, siktar med fötterna och störtdyker mot mig! Själv skriker jag, kryper ihop å hyperventilerar. Surprise!
Fägelkräket flyger upp igen fortfarande skrikandes och försöker överlista mig genom att denna gång attackera mig bakifrån, jag väser (fråga mig inte varför) klappar händerna å typ springer därifrån. Samtidigt tar den jäveln återigen sats å försöker attackera mig framifrån, men mina ben räddade mig och tog mig därifrån med en hjärtklappning utöver det vanliga. Så jag tycker härmed att min fågelfobi är helt befogad och att det härmed är bevisat att de är ONDA, åtminstone vill de mig något ont, (vad har jag gjort för att förtjäna detta?!)
Som grädde på moset, pricken över i:t, on top of it, så ligger det ett dött fågel-äckel på vår gräsmatta med massa fjädrar över allt när jag några dagar senare kommer till landet. SKABB! Så frittan, grattis, jag förklarar härmed fåglar äckligare än dig ;D
/Olle aka snillet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar