torsdag 22 januari 2009

Sagostund

Lille J och P vill bara önska sin älskade familj en sjusärdeles god natt. Ikväll är det sova-över-kalas för hela slanten. Om far och far hade tänkt stoppa om oss och ge oss en godnattpuss så får dom minsann komma till barnkammaren på Cedergatan istället. Tills dess får vi hålla tillgodo med Astrid Lindgrens Krumelurpiller.

Jag tycker mamma är så konstig för hon vill att vi ska gå och lägga oss om kvällarna när vi är alldeles klarvakna, men om mornarna när vi sover, då vill hon att vi ska gå opp.

Rasmus begrep att när kärleken hade farit i folk, då var de oemottagliga för all tröst, då hjälpte inte ens äppelkaka med vaniljsås.

Hyss hittar man inte på, di bara blir. Och att det är ett hyss, det vet man först efteråt.

"Skratta mera" sa min fader konungen. Sedan vände han sig till rosengårdsmästaren och sa någonting märkvärdigt. "Jag tycker om fågelsången, jag tycker om musiken från mina silverpopplar. Men mest tycket jag om att höra min son skratta i rosengården"

1 kommentar:

  1. Rasmus begrep att när kärleken hade farit i folk, då var de oemottagliga för all tröst, då hjälpte inte ens äppelkaka med vaniljsås.
    AAAAW <3 gullegos

    "Men mest tycket jag om att höra min son skratta i rosengården" - HAHAHHAHAHHAHAHAH! tillåt mig garva

    SvaraRadera